Häromdagen hälsade jag på i Richards ateljé på södermalm. När jag klev in och kände doften av lera kom en massa minnen över mig. När jag växte upp arbetade min mamma som keramiklärare på Medborgarskolan och ibland fick jag följa med och dricka te med “keramiktanterna”. Jag lärde mig så småningom själv att dreja, och i min källare väntar drejskiva och verktyg på att jag skall få tid igen. Richard gör fantastiska skapelser och jag blev starkt påverkad av hans arbete. Jag slogs av skönheten och styrkan men också hemskheten i hans skulpturer. Nu snart är han på väg till Tjeckien, är du galen sade jag, de är ju hårdast drabbade av Covid-19 i hela Europa. Jag måste svarade han, får flyga med både ansiktsmask och visir. Jag måste kontrollera gjutningen av en större skulptur som skall installeras på ett torg.

Han frågade om jag ville ha kaffe, vi delade på en smörgås och han sade “det var fint att du kom, vi har pratat om livet och konsten, nästa gång du kommer får du fotografera färg, allt skall glaseras i januari inför nästa utställning”.