Filmaren sade: Du bara placerade henne där?

Ja, nuförtiden ser jag till att få de bilder som dyker upp i huvudet. jag menar, det är här och nu som gäller..

Han hörde uppenbarligen när jag bad Brenda att gå nerför trappan, att det skulle bli en så fin komposition, men snabbt eftersom personalen skulle servera dessert.

Det var Stockholm Marathon igår och jag var anlitad för att fotografera under 12 långa timmar. Idag känns det som att jag har sprungit minst 2 maror..med tung kamerautrustning. När jag kom till Hotel Reisen på förmiddagen för att fotografera förberedelser var Brenda ledsen över det mulna vädret, jag lugnade henne med att förklara att som fotograf var vädret optimalt: inga hårda skuggor, det är svalt, vi slipper svettas.

När vi anlände till Storkyrkan och bruden skulle kläs på, var Domkyrkokaplan kristina Ljunggren mycket tydlig med att fotografering får endast ske på stort avstånd, -utanför räcket av järn som löper runt altarområdet. Hon refererade till att Kronprinsessan säger sig vilja vara privat. Men när jag förklarade att vi har arbetat ihop förr: kom hon ihåg när Per´s farbror Bo Victor gifte sig med sin Linnea för 8 år sedan, jag var vittne, de var i 75 års åldern? veknade hon och sade att jag gör ett undantag. Jag ville ju så gärna att B&P skulle få ”Kyssen” förevigad.

Det hurrades på kyrktrappan när brudparet kom ut och boende i huset mittemot tittade på och fotograferade genom fönstren.

En båt tog oss ut på Stockholms vatten för en dryg timmas tur, där fick gästerna njuta champagne och bröllopstårta formad som Matterhorn (Per friade där med två stycken bergsgetter som vittnen) och champagne. Jag fick åka häst och vagn med brudparet från Djurgårdskajen upp till Solliden för en stunds porträtt, innan det var dags att göra entre. Det bjöds på ostron och champagne, en gruppbild var beställd så jag tog mig upp på en liten balkong för att fånga alla gäster, ville få med Gröna lund och himlen.

Brendas pappa sade under middagen ”Kicki jag har rest hela vägen från Lima för att se min äldsta dotter stå brud, är hon inte vacker”. Det sjöngs och skojades och rörande tal avlöste varandra. När jag smög iväg för att se om jag kunde hitta en plats för ett sista porträtt på brudparet, sprang jag på Samba-orkestern som gjorde sig klara för att starta festen. Vid midnatt kom min pumpa, och som taxichauffören sade ”Och nu springa till sängen”.