Försommar 2024 kör jag upp till min stuga vid yttersta havsbandet Hälsingekust. Jag har tråkigt på E-4, kollar mail, avsändare Nationalmuseum, tänker att det är spam och slänger. När jag rastar och läser mailet visar det sig att Carl-Johan Ohlsson, Intendent Nationalmuseum Stockholm frågar om dom får ställa ut två st av mina fotografier från Biologiska Museet i samband med att 100st Bruno Liljefors ställs ut i Paris, vore tacksamma, önskar möte.
När vi ses frågar jag hur dom hittat mig ”ingen vet vad jag gör, jag är inget namn och konstfoto är en ganska ny verksamhet för mig som jag roar mig med för egen lust” svarar han ”vi fick tips från Biologiska Museet” och apropå utställningen ”du är den enda levande artisten”.
Bakgrund:
2017 läser jag att Biologiska Museet Djurgården stänger, att där finns ovärderliga originalmålningar av Bruno Liljefors. Jag bestämmer mig för att försöka få till stånd en privat photoshoot bland djuren som är uppstoppade med arsenik, miljön inspirerar mig.
1991 – 2004 arbetade jag som forensisk fotograf på Länskrim tekniska roteln i Stockholm, fotograferade brottsplatser, från helikopter, i mikroskopmiljö, dom åren har gett mitt bildspråk ett stråk av mörker som jag ibland använder mig av.
Petit Palais hör av sig strax därpå med deras två valda motiv från serien ”Dark fairytale”. Dom säger ”Dina fotografier skapar en brygga från dåtid till nutid. Jag var inbjuden till General Opening 29 September samt Private Opening 30 September med efterföljande cocktail erbjuden av Sveriges Ambassadör i Paris Håkan Åkesson.
